Nedräkning till avresa

Nu är det verkligen nedräkning och det kan jag säga känns, det känns på så vis att hela familjen mer eller mindre går i någon form av tystnad. Alla är i sin egna lilla värld där tankar och känslor snurrar för fullt, ingen vill längre vara här och nu utan önskar att dagen var inne då vi står på flygplatsen.

Detta gör att stämningen är lite si så där, med det menar jag att det är lite lättare till irritation, osämja och missförstånd. Men allt handlar i grund och botten om att vi alla går på hel spänn och inte riktigt vet vad vi ska göra av våra tankar, känslor och dagar.

Vårat sätt att hantera det hela är att försöka var så öppna, lyhörda och empatiska som möjligt mot varandra, där högt i tak är ett måste.

När någon har en jobbig dag får en annan kliva in och vara mer stark och driven, och sen får vi helt enkelt lita på att allt kommer att falla på plats när vi väl är där. Vissa saker går inte att påverka eller ha kontroll på just nu och det är väl just det som är det jobbigaste.

Men en sak är vi i alla fall överrens om och säkra på, och det är att vi verkligen vill det här allihopa, vi längtar verkligen.

Så idag har jag ägnat en del åt att åter igen rensa ut, sortera upp saker som vi ska lämna bort, ta med och lägga i förråd. Men nu gäller det verkligen att vara kritisk i den frågan , annars kommer det bli mer saker än vad som är nödvändigt att ta med.

Nästa vecka hoppas vi att våra visum kommer att vara på plats så att vi kan släppa den stenen.