Nu är det mitt hjärta som tar plats och vill leva ut.

Funderar på om jag inte ska börja mitt bloggande redan nu då tiden innan oxå är en del av resandet. För tiden innan handlar mycket om att förbereda sig både mentalt och fysiskt men också praktiskt.

Tankarna fladdrar åt alla håll, allt i från lyckorus till total skräck. 

Hur kommer det att bli, tänk om det inte blir som jag tänkt mig, vad gör jag om jag inte trivs osv....

Samtidigt som det andra stunder känns så härligt och levande i hjärtat och jag är helt övertygad om att allt kommer att ordna sig när det är dags. 

Men mycket handlar om att falla in i en acceptans att inte ha kontroll, för att göra ett sånt här val i livet och ta ett sådant steg är att totalt släppa kontrollen över sig själv , livet och framtiden och det är för mig den största och absolut jobbigaste processen. För jag vill ha kontroll, kontroll är för mig trygghet, utan den känner jag mig förvirrad, orolig och vilsen. Därför frågar jag mig så många gånger varför jag utsätter mig för saker hela tiden som innebär att jag inte har kontroll, det blir som en ständig inre konflikt.

Hjärtat vill ha frihet...frihet från kontroll och låsningar medan huvudet vill ha stenkoll och total kontroll. Så på något sätt tror jag att fajten handlar om vem det är som ska styra mig, mitt hjärta eller mitt huvud. 

För mig handlar det mycket om att byta fokus i mitt liv då jag för det mesta har låtit mina tankar styra och på så vis kört över mitt hjärta, men nu vill hjärtat ta plats och få leva ut. Det innebär en inre strid som gör min nuvarande livssituation ganska jobbig stundtals.

Men jag tänker att det finns en mening med att det sker nu, jag tror att det handlar om att förbereda sig inför flytten och livet som skall komma. För om detta inte sker nu så kommer det troligtvis komma på plats och då är det inte lika självklart att kunna möta det som sker och panik kan i stället uppstå.

Men att denna konflikt pågår tror jag inte är ett tecken på att jag har gjort ett felval utan jag har tagit en ny och okänd väg som jag inte riktigt vet hur jag ska gå på.

Mitt mantra blir just nu ; Livet pågår endast i nuet...